torsdag 15 januari 2015

Intervju med Gustav "Gurra" Alm del 5.

Fortsättning från föregående inlägg.

Dags att titta på klockan: 15 minuter till start. En cyklist ropar på radion att han tycker det är dåligt med luft i framdäcket. Det tycker han oftast före start men det är hans sätt att få bukt med nervositeten, så jag byter hjul och hans hjul får gå som reservhjul resten av dagen.
Efter startskottet blir det lite racertävling eftersom bilarna inte stått uppställda i karavanordning. Det gör inget att det går undan i början, hjul och lådor mm “ska sätta sig” och det tar ett tag. Vid “kilometer 0”- skylten påminner jag chefen om att nollställa trippmätaren, sen studerar jag bansträckningen lite, skriver upp vilka km det är lagning, spurt-och/eller bergspris mm, markerar “gula tröjan” med flera i startlistan.
Kommisarien och tävlingsledaren “håller tal” på tävlingsradion dvs säger inget av betydelse utan presenterar sponsorer och berättar vad borgmästaren heter etc.
Fem man har gått loss, meddelar någon av cyklisterna på tävlingsradion, vi har ingen med, gula tröjan sitter lugn. Efter ett tag får vi startnumren upplästa, i bästa fall på engelska eller tyska, på tävlingsradion, jag skriver ner dem och “översätter” dem åt chefen dvs meddelar vilka de är , hur de ligger till i resultatlistorna (total, poäng, spurt, berg) mm.
Jag påminner chefen om att det är fem km kvar till första spurtpriset, vilket han förmedlar till cyklisterna men utbrytarna har över en minut till klungan så de lär ta hand om poängen.
Strax efter spurtpriset hörs det på teamradion Punka, punka bak. Redan när chefen hörde Punk så kastade han bilen ut till vänster, tryckte på gasen och hängde sig på signalhornet- detta pga att ingen i karavanen vet detta nu att en av våra cyklister har punkat men det hörs strax på tävlingsradion. Jag spanar på höger sida, det är där cyklisten kommer att stanna och det vore försmädligt om vi missar honom, han kan ju stå där men bli skymd av de andra servicebilarna. Där står Stenberg med hjulet i handen, konstigt jag tyckte det lät som Kalle skrek Punka. Ut med hjulet i handen innan bilen stannat, fram till cyklisten, i med hjulet, strular lite med kedjan, stänger snabbkopplingen, klar. Cyklisten upp på cykeln och jag skjuter på tills farten är hög nog. Hämtar sedan upp det punkade hjulet, upp med luckan in med hjulet och fort in bilen. Sedan assisterar vi Stenberg tillbaka till karavanen, sen får han ta sig sista biten upp till klungan själv.
Efter en macklunch är utbrytarna uppkörda och nya attacker sker, dock utan att några får en lucka. Så rullar loppet på, någon kommer ner och hämtar mat och dryck tills sig själv och de andra. Efter halva loppet kommer vi till fasta lagningen dit alla soigneurer tagit sig. Vår soigneur har meddelat via telefon till oss att han står vid “gula huset” vilket vi förmedlar till cyklisterna. Nån av cyklisterna missade sin slunga, så den lämnar soigneuren till oss som någon av cyklisterna får hämta när vi tycket det är läge.
Crash-crasch kommer i tävlingsradion och då blir det fart i karavanen, alla vill fram. Jag gör mig beredd att kasta mig ut med hjul och går i minnet igenom hur reservcyklarna är placerade.
Som tur är räknas inte CykelCity upp över team som var inblandade.
När det är en mil kvar är klungan samlad och det ser ut som att det blir klungspurt.
Vi pratade igår noggrant igenom taktiken i sådant läge och det är att göra ett spurtuppdrag till Johan Lindgren. Efter lite hejarop och rapportering hur många km det är kvar gå är det målgång och Johan blev trea. Bra jobbat!
Efter lite beröm och kramar tar soigneuren och chefen hand om cyklisterna medans jag tar hand om alla prylarna i servicebilen samt lastar in cyklarna i bussen.
Efter prisceremonier och dopningstester mm drar karavanen till hotellet. Under färden reder jag ut om någon cyklist haft några tekniska problem under dagen, vanligtvis rapporterar de det på teamradion direkt under racet men jag kollar för säkerhets skull. Som vanligt är det någon som tycker det knakar från vevpartiet ibland, någon vill att jag ska kolla hans hjul speciellt eftersom han körde ner i en grop ganska hårt under dagens etapp.
Väl framme vi hotellet börjar mitt stora jobb dvs se till att cyklarna blir som nya till nästa etapp. Det första jag gör är se till att hitta en bra plats där jag kan utföra mitt jobb. Jag behöver tillgång till el och vatten för mitt jobb och till tvättmaskinen i bussen. Vanligtvis är några team på plats tidigare och har redan kopplar in sig och att genom att samverka med någon av dem så kan jag koppla in mig på deras sladdar och slangar. När det är klart lastar jag ut cykelstället, cyklar, mekställ, verktygslådan och tvättprylar. På med gummistövlar och mekkläder. Jag börjar med att kolla alla hjul och däck, speciellt de som varit ned i gropen.
Konstaterar att två däck behöver bytas och märker upp dem.
Tvättar alla cyklarna, även reservcyklarna om de blivit skitiga. Chefen kommer ut och meddelar att det är middag 19:30 och vi gör upp hur vi ska sköta “vaktandet” av cyklarna då vi inte törs lämna grejorna ute hur som helst på serviceplatsen.
Efter mat fortsätter jag tvätta cyklarna, efter det byter jag de två däcken, riktar ett bakhjul, försöker frambringa vevlagerknak utan resultat. Jag avvaktar morgondagen då det ibland räcker med att tvätta en cykel för att de ska sluta knaka.
När det är klart kommer chefen ner med en kall pilsner, gott! Han hjälper mig lasta i cyklarna och allt annat. Efter teammöte ang. dagen och morgondagen blir det dusch och ombyte innan jag går ner till baren och beställer en pilsner. Slår mig ner hos Katushas ryske mek, pratar lite för att sedan går tillbaka till rummet. I bingen vid 23-tiden, ställer klockan på väckning 07:00, läser två sidor i en medförd bok, somnar som en stock.

Fortsättning följer..........

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar